This blog for Africa - Vår resa, dit och tillbaka!

Hejsan! På måndag ska vi ha redovisning om vår resa klockan tio i Spykens aula. Vi ska berätta om våra upplevelser under resan och visa lite bilder. Kom gärna och titta!

Efter en hektisk tisdag med besök på en massa ställen: Utbildningsdepartementet, Commission for human rights and good governance och Benjamin William Mkapa High School samt en slapp onsdag med besök på Bongoy Island blev det så vår sista dag här i Tanzania. Det var avskedsföreställning på vår vänskola och eleverna där hade förberett sig väl genom att hålla tal till oss, dansa för oss och våra elever spelade och sjöng för dem - tack Frej och Hanna som gjorde en minnesvärd version av Aretha Franklins Freedom! Efter vår sista kyckling och pommes friteslunch på skolan begav sig så alla tillbaka till hotellet utom Gunilla och jag som var hembjudna till Mr Mateshi och hans fru. Mama Mwafatma körde bilen genom den livsfarliga Dartrafiken! Det var mycket roligt och häftigt att få komma hem till Mateshis, där vi blev bjudna på fantastiskt god mat - den godaste jag ätit under hela vistelsen här - god köttgryta, pasta, okra (jisses, vad gott det var!) och den gulaste mango vi nånsin sett! Efter att ha fått se Mateshis trädgård blev vi så skjutsade tillbaka till hotellet. I kväll har vi sen haft lite festmiddag med ett tal från oss ledare till alla eleverna, där vi ville lyfta fram något hos var och en som vi tyckt varit positivt och bidragit till vår resa. Eleverna tackade i sin tur oss och Mr Mateshi som var med på middagen blev bjudna på Mariekex och afrikanska cookies samt kaffe (fast just kaffet nobbade han!). Nu väntar vi på bussen som ska ta oss till flyget och i morgon är vi hemma! / Cecilia

Dagen har spenderats på paradisön Bongoyo Island och det var helt, helt, heeeeelt fantastiskt! Bussen skulle avgå från hotellet kl. 8.00 och till allas förvåning rullade vi faktiskt ut genom grindarna 8.03! Hallelujah! Sedan tog vi färjan från hamnen mot ön, och bara själva båtturen var en ganska annorlunda upplevelse! Det gungade och skvätte riktigt mycket, så medan vissa satt och höll hårt i räcket, skrattade andra högt av förtjusning. Väl framme på ön var det verkligen jättevackert: vit sandstrand, turkost vatten och för att undervika solen låg vi alla under sk "palmparasoll". Exotiskt värre med andra ord! I ca 6 timmar gjorde vi inget annat än att sola, bada, sola, bada, bada och sola. Det var som sagt helt fantastiskt, och när båten skulle ta oss hem till fastlandet igen var det bud på att "råka" missa den för att leva på ön för all framtid, haha! Väl hemma på hotellet igen gick de flesta av oss tillbaka till hotellrummen som zombies, lagom sönderbrända och goa'! Vid middagen var det bara en tapper skara som masade sig ner till matsalarna för lite mat, resten låg på rummen med feberfrossa och andra härliga biverkningar! De av oss (Läs: Alice, Nathalie och Kathinka!) som hade lyckats att inte bränna oss någonting alls trots lika mycket vistelse i solen, är väldigt nöjda och glada över vårt missbruk av solskyddsfaktor 50, hehe! Nu på kvällen när vi satt och skulle skriva vårt blogginlägg började vi prata om några ganska roliga grejer, nämligen vad vi saknar mest där hemma och vad vi kommer att sakna mest härifrån, när vi åker hem. För inatt är ju vår sista natt, för natten till fredagen vid midnatt (Åh, vad mycket natt det blev nu!) åker vi till flygplatsen för att åter igen kommer hem till kalla Sverige! Det som vi kommer att sakna mest härifrån är nog värmen! Men också lite maten (den färska frukten!), alla trevliga människor på gatan, alla elever på skolan, Mr. Mateshi , gångtempot (Africamode) och alla våra underbara äventyr i trafiken! Det vi saknar mest hemma just nu är att kunna äta och dricka vad man vill, men annars så känner vi ändå att vi har det väldigt bra här! Just nu känner vissa att de faktiskt skulle kunna stanna här 10 dagar till, minst! Men det ska väl ändå bli skönt att komma hem, typ! Nu ska vi sova, imorgon har vi fått sovmorgon och ska inte vara på skolan förrän 10.00! Härligt! Det var allt för oss, hoppas alla har det bra där hemma i Sveariket! Puss och kram, afrikabanan!

Hallååååå!!!!!!!

Dagen började med firande av födelsedagsgrisen Niklas med en halv vattenmelon dekorerad med ett blockljus. Ungefär halva klassen samlades för att sjunga för honom i hans rum. Efter frukost bar det av mot William Mkapa high school. En liten skara tog sig med taxi till centrum av Dar es Salaam för möte på Commission of Human rights (på vägen fick stanna för att släppa förbi presidenten som idag var ute på vägarna). Om ett möte överhuvudtaget skulle genomföras förekom det dock spridda meningar om och ett missförstånd uppstod. Ett nytt möte bokades för eftermiddagen.

Samtidigt på skolan...

… Pågick djupa diskussioner om spridda ämnen så som abort, homosexualitet, levnadsstandard och musik. Det var väldigt givande, roligt, intressant och spännande. När vi inför gruppen höll en presentation om svenska årstider förundrades våra tanzaniska vänner destu mer. Fenomen som midnattssol, snöfall och norrsken var häpnadsväckande och nästan oförståeliga, medan andra var mer komiska och lockade fram leenden, så som midsommarfirande. Diskussionerna fortsatte sedan bland annat med presentationen som underlag. Det snackades om allt från rymden till hiphop. Vi käkade sedan lunch och gick hemåt i den påfrestande värmen. Vid hotellet slappade, softade, chillade, degade och vilade vi i största allmänhet med sol, bokläsning och promenader.

Åter till gruppen som besökte Commission of Human rights…

… Efter ett kort besök hos de andra på skolan bar det åter igen av mot Commission of Human rights. Denna gång var det dock en större grupp som åkte då även besök på Ministry of Education and Culture stod på agendan. I brist av tid hann vi som skulle till Commission of Human rights inte äta utan vi sprang snabbt till mötet där vi bara hann vara en liten stund och prata om deras arbete, hur mänskliga rättighete fungerar i Sverige och även lite om vad vi elever kommer ta med oss hem från denna resa. Sedan bar det av mot Ministry of Education and Culture där vi fick träffa mr Kibga och prata om hur skolsystemet i Tanzania fungerar och vad deras mål för framtiden är. Efter bilresa med en del bilköer är vi nu alla tillbaka på hotellet där vi har avslutat dagen med en tanzanisk födelsedagstårta.

Hoppas alla har det bra där hemma!

Kram Elina, Melinda, Pernilla, Mårten och Holger.

Universitetet i Dar es Salaam och Dr Frank Tylia, Benjamin William Mkapa High school och Mr Mateshi, Commission for human rights and good governence och Mrs Catherine Marimbo och hennes supervisors Francis och Julianne, Utbildningsdepartementet och Mr Kibga. Så mycket vi har upplevt under den här veckan! / Cecilia

Idag besökte vi Universitetet i Dar Es Salaam, där vi fick en pratstund med en professor på skolan. Han berättade väldigt mycket om Tanzania i allmänhet, bl.a. om skolsystemet, språk, stammar och sjukdomar. Intressanta saker vi fick höra var att de små folkstamsspråken höll på att dö ut i Tanzania, då Swahili tog över mer, och att skolan är gratis fram till årskurs sju. Dock når bara 15 % examen i High Schools sista år. Sjukvården var också gratis om man hade en dödlig sjukdom t.ex. Malaria och HIV. Rummet blev snabbt för varmt eftersom elen hade gått, och vi gick ut för att leta efter apor i den fina universitetsparken. Vi åt mat i cafeterian. Maten var god och lite annorlunda från vad vi har fått innan. Dock var den grillade kycklingen kvar på menyn. Det är ganska ovanligt att se turister här förutom på hotellet, så vi blev lite förvånade då vi såg många utbytesstudenter.

Vi åkte vidare till ”Sleepways”, en öppen marknad vid havet. Alla köpte fina saker med sig hem till er (förhoppningsvis!) och tillslut lärde vi oss hur vi skulle pruta. Det blev kvällsmat på en fin restaurang vid vattnet. Fint!

Kvällen avslutades i bussen till hotellet med en nostalgispellista innehållande Backstreetboys, Britney Spears, Aqua och andra barndomshits. Vår allsång livade säkert upp den tråkiga trafikstockningen som verkar finnas överallt här. Väl hemma gick vi igenom vad vi har varit med om denna vecka och delade med oss av tankar och funderingar.

Puss och god natt /Alice, Tina, Elsa, Theo, Simon och Linnea N

Idag blev det en tidig morgon för oss. Tre av oss blev väckta kl. 5 av en armé av flygmyror – och en väldigt stor sådan. Vi andra fick sova en knapp timme till. Sedan väntade en ordentlig frukost för första gången på hela veckan; vi blev serverade en klassisk engelsk frukost: äggröra, bacon, bakade tomater, korv, rostad bröd och en väldigt god omelett. Med mätta magar hoppade vi på bussen.
Efter en halvtimme på skumpiga vägar var vi framme vid entrén till nationalparken Mikumi. Men vid det laget hade vi redan fått se en hel del djur. Vi fick se elefanter, antiloper och giraffer redan när vi började närma oss nationalparken. Till en början var det lite spänt i bussen. Så fort djuren började dyka upp hördes utrop i bussen: ”Giraff”, ”Elefant under trädet” ”Zebror till höger, nej till vänster”. De tydliga beskrivningarna gjorde inte stämningen bättre. Men snart lärde vi oss: ”Elefant klockan två till höger för dem som sitter mitt i bussen”. Alla blev nöjda.
När vi kom dit klev Mohammed, vår guide, in genom bussdörren med ett leende på läpparna. Han presenterade sig, och så började bussen sakta men säkert att rulla in i nationalparken. Under de första fem minuterna rabblade han oavbrutet de olika nationalparkernas areor och kännetecken, som taget direkt ur guideboken. Under tiden körde vi vidare in i parken och under de närmsta timmarna fick vi se djur vi endast sett på tv och bild tidigare! Vi såg antiloper (tre olika raser), gnuer, zebror, giraffer, gamar, vårtsvin, babianer, bufflar och sjakaler. Eftersom det ibland var svårt att skilja på gnuer och bufflar enades vi om att kalla dem ”gnufflar”. Mohammed berättade mycket intressanta blandande saker, som att zebran ursprungligen var brun, en elefant var gravid i 22 mån innan ungen föddes, och att en nyfödd elefantunge väger ca 150 kg (!).
Tillslut blev det paus, och vi stannade vid ett flerhundraårigt baobaträd som vi klättrade och klängde i, inspirerade av savannens babianer. Kort därefter var det dags för en delikat lunch, och direkt vidare till ett stort vattenhål med krokodiler och flodhästar. Flodhästar, ett av världens farligaste och mest aggressiva djur, bara låg och chillade i vattnet. Ibland kom lite bubblor från deras nosar. Väldigt spännande. I slutändan hade vi fått se alla djur som vi hoppats på, förutom savannens kung, lejonet ☹ (och leopard och surrikater).
När vi vid fyratiden hoppade in i bussen för att åka tillbaka till Dar es Salaam visste vi att vi hade en lång resa framför oss, och Niklas och Alexandra bestämde sig för att slå vad om exakt hur lång den skulle bli. Alexandra trodde en att vi skulle anlända till hotellet mellan halv åtta och åtta medans Nicklas satsade på efter klockan åtta. En present stod på spel. Men ett toalettbesök på exakt 7 minuter (Nicklas tog tiden) försenade det hela. Deras tider försköts med 7 minuter av befall från Nicklas. Klockan 8.06 rullade vi in genom grindarna i applåder. Alexandra var vinnare med en minuts marginal.
Hanna, Henrik, Eva, Pernilla, Gunilla och Cecilia fick inte se några sådana djur, utan spenderade helgen på stranden. De har solat och badat, ätit god mat, vilat ut sig och bränt sig – både av solen och på en brännmanet. Ajajaj.
Svettiga kramar från Linnea A, Julia, Katinka, Hanna, Björn C och Frej!

(Citat av Elly Fagerström!) Hallå ja! Hur är läget med alla hemma i kylan? Här är i alla fall allting toppen, trots att det idag var lite kyligare och på eftermiddagen fick vi lite regn. Tror temperaturen låg på runt 28 grader, livet är, med andra ord, hårt i Tanzania! Dagen började med att vi allihopa skulle infinna oss vid frukosten kl. 7.30 för att vara redo för avfärd mot nationalparken Mikumi! Eller 27 av oss skulle dit, medans de resterande 6 st istället skulle till ett badställe, istället för safarin! Iväg kom vi i alla fall, om än ca 15 minuter senare, men men.. This is Africa liksom! Om det är något som vi alla har lärt oss här nere är att tiden är ingenting man egentigen kan lägga så stor vikt på, människor kommer och går som de vill och man ska inte få slaganfall om vissa tider inte hålls på minuten. Bussresan åktes i 2 pass, det första på hela fyra timmar, i vår lilla buss som nu precis räckte till alla som var med. Dock kändes det inte alls så länge, då vi åkte genom de mest underbara städer, byar och landskap som tänkas kan! Det var annat än lilla platta Skåne det! Vid lunchtid stannade vi till i en stad på vägen och åt på ett hotell som låg där! Riktigt god mat hade de och, till allas förfäran, hade de även en pool! Men inget att göra åt det, vi fick snällt tåga in i bussen igen och fortsätta åka; och om man tänker efter är safari strået vassare än pool! ;-) Redan efter ca 1 h kom vi in i nationalparken och direkt började vi alla att trycka näsan emot varenda fönster i hela bussen, i hopp om att få se något. Men då vi bara var i början av parken blev det snart ganska oseriöst, och efter en stund hade vi sett både påskharen, en Theo och en enhörning! Ju närmare den ”riktiga” ingången till nationalparken vi kom, hann vi dock se både giraffer, elefanter (eller smååååå gråa prickar långt, långt bort) och olika antiloper. Väl framme fick vi dock det tråkiga beskedet att det inte gick fler guider idag, utan att vi istället skulle åka till hotellet och komma på två safaris imorgon istället. Så det var bara att köra vidare till hotellet vi skulle vi skulle bo på, som låg i en by 10 minuter bort, nämligen Snake Park Hotel! Spännande värre, och många av oss blev ganska nervösa över hur rummen skulle se ut när vi direkt blev visade alla burar med ormar och krokodiler. Det var dock ingenting som vi hade förväntat oss, för efter att vi alla lyssnat på guiden om de olika ormarna de hade och även fått hålla två olika ormar, blev vi visade de sötaste små husen som både hade fungerande toaletter och myggnät! Lyx med andra ord! Ganska snart efter det var det middag, och där blev det trerättersmiddag bestående av soppa, buffé och sockerkaka. Väldigt gott efter en heldag i bussen kan vi ju säga! Efter det drog de flesta av oss tillbaka till rummen inne på vårt rum var det släckt redan kl. 22.17! Man har vant sig riktigt mycket med att gå och lägga sig tidigt under denna resa, och inte sitta uppe sent trots att man ska upp tidigt. Men saken är den att när vi alla har ätit middag på kvällen är man så himla trött och det finns egentligen inte så mycket mer att hitta på när mörkret väl har lagt sig! Faktiskt väldigt skönt, och med tanke på att klockan ringer redan 5.30 här imorgon (3.30 hemma i Sverige!) så lär vi nog behöva all sömn vi kan få, för imorgon är det ju också en av alla höjdpunkterna på resan, nämligen SAFARI! Ha det gott, igelkott!

Lördag 16 februari
Chilla.... sova lite på stranden. Kolla in de små spindlarna i badrummet. Jodå. Käka Pilau på stranden, inte dumt. Sitta i en kolsvart tanzanisk natt på balkongen och skriva resdagbok. Mm, visst, det kan gå för sig. Bada i Indiska Oceanen? Tja. Varför inte. Chilla... läsa lite i medhavd roman. Ok, sämre kan man ha det, faktiskt ;) Min kära reskamrat har synpunkter på min stil och tycker jag är lite småspydig, men det är jag väl inte?! Just sayin. Snart lite kvällsmat, så är den här jättejobbiga dan över. På Kipipeo (vad 17 betyder det egentligen?) Beach hotel. Där vi alltså, 4 elever och Gunilla och jag tillbringar helgen medan de andra ser giraffer och elefanter och gnuer och giraffer och elefanter och gnuer och giraffer och elefanter och gnuer.... Just sayin. I morgon ser de oss. På kvällen, lagom till kvällsmat. Pumorna som har aktat sig för lejon på ön Kigamboni. Cecilia, som chillar vidare i natten....
16 februari
Efter tre intensiva dagar var det dags för lite rekreation. Coldplay strax före sju, uppstigning, packning och frukost. Strax efter 8 hade de 27 safariresenärerna stuvat in sig i bussen tillsammans med Side och vi andra sex vinkade av dem. Vi hoppade in i suven med vår chaufför som körde oss genom Kariakoo och centrum på väg till Kigamboni-färjan. På färjestationen visade det sig att man inte får sina biljetter såvida man inte ger vakten 2000 TSH.
En liten väntan och så var vi ombord på färjan. Det kändes konstigt att sitta kvar i bilen under färden, men resan är bara 10 minuter lång ungefär så det var okej. Över på Kigamboni åkte vi ca 8 km till vårt hotell Kipepeo som ligger precis vid stranden med den gröna indiska oceanen som utsikt.
Vårt rum visade sig vara ett litet uppålat hus med bastväggar och -tak. Inga fönsterglas så det blåser rakt igenom huset vilket är bra eftersom luftkonditionering saknas. Sängarna är tre madrasser på en upphöjning med myggnät som täcker in hela härligheten. Jag tror att jag kommer sova gott här i natt.
När rummet var färdiginspekterat smorde vi oss med massor med solkräm och vandrade genom skogsdungen ner till stranden för att sola och bada. Havet var varmt och härligt och solen gassade ner på oss. Helt underbart!! För alla er som avundsjukt suckar kan jag trösta er med att jag också läste 30 sidor i en avhandling om matteundervisning, men bättre ställe att göra det på kan jag inte tänka mig... Gunilla