This blog for Africa - Vår resa, dit och tillbaka!

14 februari
Idag var det Coldplay klockan 6. Vi hade bestämt med mr Mateshi, att vi skulle vara på skolan kl 0730. Frukosten blev lite försenad så vi anlände först kvart i 8, men morgonsamlingen, som vi var huvudnumret på, började inte förrän kl 8. Morgonsamlingen var liksom förra gången på trappan och skolans alla elever stod där. Rektorn presenterade oss och sedan sa Cecilia och mr Mateshi några ord och eleverna sjöng fyra sånger och det verkade mycket uppskattat.

Därefter följde vi med till lärarrummet och blev presenterade för lärarna. Gruppledarna presenterade sig också och berättade kort om vad de förberett för presentationer för de tanzaniska eleverna. Sedan delade vi upp oss och följde med en klass. Jag och Susanne satt med i en fysikklass, form 4, som jobbade med våglära. Vi satt i grupper med elever och jobbade med reflektion och stående vågor. Vi var lite duktiga först men efter en stund pratade vi om skillnader och likheter mellan Tanzania och Sverige. Något som jag speciellt tänkte på var att de blev chockade när jag sa att jag inte tror på Gud och att de kände till Zlatan.
Mot slutet av lektionen kom Cecilia och berättade att the school chairman var på väg och att han ville träffa oss på rektorsexpen. Vi gick dit och satt där en timme och väntade allt medan vi konverserade rektorn, mr Lugano, som var mycket intresserad av de socioekonomiska förhållandena i Sverige, men ingen chairman dök upp. Till slut gav vi upp och följde med på ytterligare lektionsbesök. Denna gången biologi, form 2, tillsammans med Elsas grupp. Läraren madame Lilia undervisade genom att eleverna upprepade vad hon sa ett par gånger och skrev mycket på tavlan. Hon gav eleverna två uppgifter att lösa i grupp som de sedan redovisade gruppvis. Pedagogiken var bra, men det var svårt att höra och väldigt lite stoff behandlades på 40 minuter. Jag tänkte själv att det där hade jag sagt på fem minuter och sedan tuffat vidare. Tar man bara lite kunskap i taget så kan man ju vara säker på att de lär sig det i alla fall, men jag hade blivit rastlös. Fast å andra sidan var det unga elever.

Efter lunch (kyckling!) där snällaste, finaste mr Mateshi passade upp på oss, kom Side med bussen och körde oss till hotellet för två timmars vila före besöket på Luther Church.

Så blev det kväll och vi fick, hör och häpna, dundra in på Luther Church och sjunga med kören. Det var samma körledare som förra gången och han är så sjukt duktig att till och med vi tondöva fysiklärare förstår hur duktig han är.
Vi hann också med en lite stund i vårt gamla ”vardagsrum”, dvs loungen på New Africa Hotel. Tyvärr hade de stylat om hela stället så att det nu mest liknade någon slags bordell och dessutom var det inte längre fri wifi.

Tillbaka på vårt hotell åt vi middag med rektorn, mr Lugano ända tills han frågade Cecilia om vi ville sova. Cecilia svarade ”Yes!” och vi skrattade alla åt hur det lät, men det var ju sant. Vi har upplevt så mycket de här två dagarna att det känns som vi varit här tio gånger längre och vi har så många, många intryck att smälta att hjärnan går på högtryck. Så nu blir det inte mer skrivet idag! Gunilla